Peter Ahlmans livsberättelse är som en actionfilm, så spännande att man som läsare nästan tappar andan under de dramatiska och alltmer sanslösa turerna. För en tid sedan recenserade jag Sebastian Staksets bok, med en dramaturgi som jag trodde skulle vara svår att överträffa. Men efter att andlöst ha slukat Peter Ahlmans historia kan jag försäkra att den berättelsen inte kommer långt efter. Recension i Världen Idag "...ett livsöde som det är svårt att lämnas oberörd inför. Det finns alltid hopp. Det djupaste mörkret kan vända och den Gud jag alltjämt tror på har förmågan att ingjuta mod i de mest modfällda situationer. En stark berättelse." Recension i Ung Tro "... detta är en händelserik, välskriven och intensiv berättelse med budskapet att det finns vägar ut och chanser att ta ut en ny riktning i livet, även när allt ser ut att ha gått itu." Recension i Filipstads Tidning Peter Ahlmans bok är skriven på ett så bra sätt så att man inte kan lägga den åt sidan. Recension i Hela Pingsten Hans mamma var hippie och levde ett gränslöst liv med sex, droger och rock n roll. Pappan var en oberäknelig och våldsam återfallsförbrytare. Uppväxten präglades av ett rop på kärlek och bekräftelse. Peter upptäckte våld, droger och kriminalitet. Efter några år i den tungt kriminella världen tonade den starka berusning han först känt ut. Dessutom kom insikten att han var beroende och fast i drogerna och kriminaliteten. Hans sinne var kapat. Hjärtat belägrat. Samvetet bedövat. Han hade känt sig som en kung. Nu insåg han att han var en slav. Men kaoset eskalerade. Våldet blev grövre. Drogerna tyngre. Ångesten svartare. Psykoserna sjukare. Till slut var alla broar brända. Han hade knarkat ner sig till samhällets botten och var hemlös och hopplös. En dag knackade det på dörren på det tillfälliga boende där Peter bodde. Det var en man som kom med ett allvarligt besked som skulle bli början till något som skulle förändra allt.