Vår postromantiska tid med dess accelererande klimathot kräver kanske en ny typ av naturdiktning. I ­Danmark har den ekokritiska poesin sin givna ­förebild i Inger Christensen, som i alfabet (1981) poetiskt undersökte människans förhållande till den ekologiska kris hon själv varit med och skapat, och som tog sin mest extrema form i kemisk förgiftning och hotet om kärnvapenkrig. Hur ser naturlyriken ut idag? Hur kan man som skrivande subjekt verka i en värld som är på väg att gå under? I sina respektive diktsamlingar utforskar de danska författarna Nanna Storr-­Hansen, Sofie Isager Ahl och Rasmus Nikolajsen tre olika förhållningssätt till den moderna ekopoesin.