Gubben Larson sörjer sin döda fru och saknar sina utflyttade barn. En kväll när han som vanligt har gått igenom huset och släckt ner rum för rum och dröjt sig kvar för att minnas sin fru och sina barn och deras liv i huset, knackar det plötsligt på dörren. En liten pojke med en kruka står utanför och ber honom att passa en nysådd blomma. Larson tar motvilligt emot krukan, men i takt med att plantan växer kommer livsglädjen tillbaka.