Russinkungen är den tredje och sista delen i den svit fristående essäer vars inledande delar är Flugfällan (2004) och Flyktkonsten (2006), båda stora kritiker- och publikframgångar. Berättelsens hjälte är Gustaf Eisen (18471940). Som vanligt kan man förstås hävda att bokens egentliga hjälte är författaren själv, men Eisen är åtminstone hans kamrat på en äventyrsfylld och minst sagt osannolik resa. Denne man, som i barndomen var så klen att hans överlevnad ansågs oviss, kom nämligen att leva ett liv som torde sakna motstycke i vårt land. Redan 1869 skrev han en avhandling om Gotska Sandöns naturhistoria, slog sedan igenom som daggmaskforskare och var därmed en föregångare till Darwin (som han korresponderade med) och hann under tiden med att inviga sin gamle vän August Strindberg i oljemåleriets mysterier. Eisen reste på 1870-talet till Kalifornien inte bara för att samla maskar. Han slog sig också på vinodling och skrev ett epokgörande verk om russinindustrin. I Russinkungen fullföljer Fredrik Sjöberg en del spår från de två tidigare böckerna. Läsaren av Russinkungen får veta hur vet hur det gick med flugsamlingen, hur samlandet blev litteratur och litteraturen blev konst och hur flugorna från Flugfällan hamnade i konstvärlden.