På sitt område var han epokbildande, det finns i den moderna politiska filosofin ett före och ett efter A Theory of Justice (1971; sv. översättning: En teori om rättvisa, 1999). I den nu översatta boken, som han själv aldrig fick tillfälle att slutföra på grund av sjukdom, ger Rawls en sammanfattande framställning av sin rättviseteori, som han kallade »justice as fairness». Han bemöter invändningar från sina kritiker och binder samman teorin sådan den förelåg i A Theory of Justice med dess reviderade formulering i Political Liberalism (1993) och senare arbeten. Boken ger, säger Rawls i förordet, »en redogörelse för ?justice as fairness? såsom jag nu ser teorin, baserad på alla mina tidigare arbeten». Särskilt handlar det för Rawls om att visa att »justice as fairness» är en politisk rättviseteori. Den behandlar ett avgränsat område ? samhällets grundstruktur ? och förutsätter inte någon »omfattande lära» om det mänskliga goda. Sådana läror finns det många av i moderna samhällen, kännetecknade av »pluralismens faktum», och en politisk rättviseteori måste vara »fristående» från dessa så att den genom sina principer kan generera en »överlappande konsensus». Rawls startar sin framställning med att presentera åtta grundidéer som hans rättviseteori utgår ifrån. Därefter går han igenom sina två berömda rättviseprinciper och fortsätter med att diskutera vilka krav dessa ställer till utformningen av samhällets institutioner.