Det grekiska ordet progymnasma (pluralis progymnasmata) betyder ordagrant 'förberedande övning', och namnet i plural syftar på en serie övningar, företrädesvis skriftliga, av retorisk typ. Övningarna är förberedande i förhållande till gymnasmata, de tal eller deklamationer som eleverna skulle framföra på högre undervisningsnivåer. Serien fick förmodligen sin form i skolundervisningen i Athen senast under andra århundradet f. Kr. Klart är att övningsserien först användes i Grekland och att den därefter, både i Rom och Bysans, blev standardmodellen för den elementära undervisning, som bland annat förberedde för studier i det mer avancerade ämnet 'retorik'. Från antiken och ända fram till romantiken påverkade progymnasmata den litteratur som skrevs och därmed, mer grundläggande, de text- och tankemodeller som låg till grund för den muntliga och skriftliga gestaltningen av olika typer av stoff. Det finns gott om inslag som kan återföras på progymnasmata i alla möjliga typer av texter från äldre tid. Men trots att så är fallet är såväl övningsserien i sig som dess litterära betydelse fortfarande ganska okända storheter i modern humanistisk forskning.