När Orfeus under sin vandring upp från underjorden vände sig om och såg på Eurydike, bröt han en överenskommelse med gudarna. Löftet var att inte se henne förrän han återfört henne hela vägen tillbaka till livet på jorden. När Orfeus vände sig om försvann Eurydike för evigt. Det Orfeus då drabbas av är inte bara sorg utan också outhärdlig skam och skuld. Han förlorar sin självaktning och sjunker ner i ett tillstånd av djup depression.

När Orfeus vände sig om handlar om samspelet mellan depressionens yttre och inre förutsättningar. Författaren har en unik dubbelkompetens som forskare inom den biologiska psykiatrin med ett särskilt intresse för biologiska rytmer, och som praktiserande psykoanalytiker med intresse för de deprimerades inre liv. Dessa områden förenas i boken med reflektioner också över depressionens kognitiva och mellanmänskliga aspekter.

Vi har idag en annan möjlighet än tidigare att förebygga och lindra Orfeus öde. Vår kunskap om depressionens kroppsliga sida, våra terapeutiska tekniker, liksom våra möjligheter att förebygga nyinsjuknanden, har påtagligt ökat. Men depression handlar inte bara om psykologi, kemi och statistiska sammanhang. Depressionen har också en existentiell sida.

Bakom varje depression finns en sorg som handlar om förlorad eller utebliven ömsesidighet. Johan Beck-Friis visar i denna bok att frågan om självaktning är avgörande för förståelsen av de depressiva tillstånden. Genom att fokusera på självaktningen kan man tydligt skilja depressionen från andra närliggande tillstånd, som sorgen och den asteniska utmattningen.

Depressionen förvränger och låser den verkliga förmågan till sorg, och står på detta sätt i vägen också för den naturliga glädjen. Det talas sällan om glädje i den vetenskapliga litteraturen. En central tanke i denna bok är därför att glädjeprocessen är lika viktig att uppmärksamma som den mer kända sorgeprocessen. Målet för de båda processerna är det samma: att låta en ny dröm om framtiden växa fram, att låta tillvaron byggas upp igen.