Kondottiärfurstarnas visuella retorik handlar om fyra italienska renässansfurstars mecenatskap och konstpolitik. Tack vare de stora inkomsterna från uppdragen som legotruppsanförare etablerade Leonello dEste, Sigismondo Malatesta, Alessandro Sforza och Federico da Montefeltro ett hovliv som överträffade flera av de stora europeiska furstehusen. De omfattande beställningarna spelade en central roll i marknadsföringen av il condottiere och var i sig en viktig förutsättning för deras politiska, sociala och ekonomiska position. I konst och arkitektur manifesterades olika faktiska händelser, myter och ambitioner. De fyra kondottiärfurstarna hade skiftande bakgrund, förutsättningar och karriärer, och den dubbla rollen som legotruppsanförare och suverän furste ledde ofta till konflikter med skiftande resultat. Johan Eriksson visar hur nya medier och metoder att med visuella medel föra fram budskap om makt, legitimitet och suveränitet etableras vid dessa furstehov. Symboler för olika bedrifter och myter konstrueras och sprids för att övertyga olika mottagargrupper, alltifrån skiftande sociala strata av befolkningen till uppdragsgivare och andra makthavare. Här läggs grunden för de kommande seklernas fursteretorik. Johan Eriksson, född 1970, är forskare vid Konstvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet. Han är knuten till Svenska Institutet i Rom och även verksam med Tessin d.ä.- projektet. Detta är hans doktorsavhandling.