Den vetenskapliga socialismens första stora urkund, har denna bok kallats. När Proletärkultur gav ut den 1983 var det första gången den trycktes på svenska i bokform. Den översattes visserligen och publicerades som artikelserie i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning i samband med att den kom ut 1845. Men sedan var den i nästan 140 år undanhållen svenska läsare. Boken skrevs av den då 24-årige Friedrich Engels. Några år tidigare hade han flyttat från Tyskand till Manchester i England för att börja som bokhållare i ett av fadern delägt spinneri. Engels bakgrund är borgerlig och förmögen och det var ”inte personlig nöd utan hög intelligens, som förde honom in på den revolutionära vägen”, som Franz Mehring konstaterade i sin biografi över Karl Marx. I boken kan vi följa Engels första stapplande steg på denna revolutionära väg inför mötet med den industrialiserade kapitalismen i England. Engels själv kallade senare detta verk för en fas i den moderna socialismens fosterstadium. Här skildras arbetarnas eländiga levnadsvillkor, som får tankarna att gå till dagens slum i fattiga länder. Men det viktiga med boken är inte eländet utan utpekandet av lösningen på eländet. Engels skildrar den arbetande klassens formering som arbetarklass i kamp mot borgarklassen. Men redan här påpekar Engels att den fackliga kampen inte räcker, utan att socialismens förening med den kämpande arbetarrörelsen är nästa steg. ”Först då, när detta åstadkommits, kommer arbetarklassen att vara den verklige ledaren för England”, som han konstaterar. Boken är skriven med Engels revolutionära glöd och humor, vilket gör den väl läsvärd även på 2000-talet.