Vad är egentligen en folkkyrka? Varifrån kommer tanken på att Svenska kyrkan skulle vara en folkkyrka? Har folkkyrkan någon framtid? Oklarheten om dessa frågor är stor. Vi lever i en tid av folkkyrkoförvirring.

Svaren hittar man emellertid inte i statistikens siffror. För att förstå vad en folkkyrka är krävs i stället teologi och social fantasi – folkkyrkoteologi och folkkyrkosocialitet.

Bengt Kristensson Uggla tar i denna bok oss med på en resa in i folkkyrkans värld. Den börjar med ett återbesök hos Einar Billing, som i sin klassiker Den svenska folkkyrkan (1930) kopplade samman frågan om den universella nåden med människolivets mångfald. 

Därefter vidareutvecklas folkkyrkoteologin med hjälp av Gustaf Wingren, som förskjuter perspektiven från socknen till skapelsen och från folkkyrkliga objekt (som sockenkyrkan) till teologisk optik (tolkning) – och gör folkkyrkoteologin till en fråga om människoblivande. 

Efter en serie reflexioner om varför pandemierfarenheter kan lära oss något viktigt om mänskans socialitet, skisserar författaren slutligen en teologisk grammatik för en folkkyrklig socialitet där religionens osynlighet och kyrkomusiken visar vägen mot en folkkyrka utanför oss själva . 

Bokens titel är hämtad från Lars Ahlin: Alla bekänner vi i handling att det som uppehåller vårt liv alltid ligger utanför oss. Vi är dömda till ett oupphörligt utanför. Ingen slipper undan det fantastiska.