Vad rör sig egentligen i huvudet på en pingstvän? Måste man vara åttio år och särskilt inbjuden för att få vara med på församlingens Elvakaffe? Och hur många centimeter växer jultröjan som det stickas på under gudstjänsten?
Författaren Stina Jonsson skildrar med värme och humor livet som pingstvän. Bland bubblande surdegar och nymålade fågelmatare ryms också djupare funderingar kring tron.
Den här dagboken är min hyllning till församlingen. Mycket nöje! /Stina
En stressig söndagsmorgon i våras när Noomis hårborste som vanligt hade förirrat sig till någon gömd och glömd vrå i hemmet – är det inte borsten så är det mobilen – kastade jag upp händerna i luften och hörde min mun säga: ”Herre, ta hand om Noomis bekymmer. De är stora, men inte så viktiga.” En bön som följdes av skratt från de andra, men också stämde till eftertanke. För är det inte så det många gånger är när man är människa? När hela himlen är mulen är det lätt att glömma att det där man fokuserar på kanske inte ens är väsentligt.