Nobelpriset i litteratur 2025: "för hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter."

Kana är en stad någonstans i tyska Thüringen. De enda som visar något intresse för den ödsliga och försakade staden är nynazister. Stadens invånare betraktar å sin sida främlingarna med misstro och förakt.

Bara Florian Herscht inbillar sig att han står på god fot med personer på båda sidor om konflikten. Han är vänlig och hjälpsam – och stark som få – men har en inneboende rädsla för tatueringar och är övertygad om att universum går mot sin undergång. För att varna alla om den annalkande katastrofen skriver han brev till förbundskansler Merkel; brev som knappast förvånande lämnas obesvarade.

Endast Johann Sebastian Bachs musik kan erbjuda honom tröst. Men så vandaliseras den store kompositörens grav av oskön graffiti, polisen söker vandalerna utan framgång, vargar strosar omkring i skogsbrynet – apokalypsen tycks närma sig med stormsteg.

Den store ungerske mästaren László Krasznahorkai har skrivit en roman om dagens Europa – en roman som tydligt bär hans särmärke i samtidslitteraturen. Tanken på ett enat Europa går åt fanders, den melankoliska humorn blandas med avgrundsdjup sarkasm, tankarna svindlar och meningarna vindlar, och kanske, kanske är vi ändå på väg mot den annalkande katastrofen som bokens huvudperson så ivrigt försöker upplysa omvärlden om.

”Det var länge sedan jag blev så förtjust i en huvudperson som Florian Herscht. Man kan helt enkelt inte lägga ifrån sig den här boken. Jag är inte en avundsjuk författare utan en lycklig läsare: Ungraren László Krasznahorkai har skrivit samtidens stora tyska roman.” Ingo Schulze