En humoristisk berättelse med hög igenkänning om traditioner, att de går att förnya och att alla får vara och duger som de är. 

Det är dags för luciatåg på förskolan. Barnen övar och övar. Noa ser inte riktigt poängen med luciafirandet och är inte så sugen på att uppträda inför alla föräldrar. Han vill inte vara med. Han vill mest göra änglar i snön, för hans morfar är en ängel och bor i himlen.   Ella och Noa har som vanligt mycket tankar och den här gången bland annat om änglar finns och om man kan prata med någon som är död. Men framför allt funderar de på traditioner. Hur ska ett luciatåg egentligen gå till och se ut? Måste det finnas flera stjärngossar, tomtar, tärnor och bara EN lucia? Måste allt vara som det alltid har varit?  Ella vill att alla ska kunna vara med i tåget på sitt sätt och har en lösning på Noas scenskräck.