Visdiktningen i Sverige är ett försummat kapitel i svensk litteraturvetenskaplig forskning. Den bristande uppmärksamheten, med Carl Michael Bellman som undantag, gäller inte bara stormaktstidens visa, utan visan som sådan. Serien Visdiktare i 1600-talets Sverige, som inleddes med Vislyriker i Stormaktstidens Sverige, är ett försök att råda bot på detta.

*

”Jag tror intet ad ænnu nogen kom væl igenom verlden, som altid sagde sanndt”.

Lars Wivallius (1605-1669) var en äventyrare och bedragare som tillbringade flera år i fängelse, för att sluta sitt liv som grälsjuk, frilansande advokat. Men framför allt var han poet, och som sådan den mest framstående bland sina samtida, en föregångare till både Lucidor och Bellman. Aldrig tidigare har en så omfattande samling av Wivallius verk publicerats, tillsammans med en biografi över författarens liv, kommentarer och noter.

Rikt illustrerad med Wivallius originalmanus och illustrationer. Med förord av Daniel Möller, professor i litteraturvetenskap.

*

Lars Lindh (1950-2024) var filosofie magister i litteraturvetenskap. Hans forskning var inriktad på svensk tidigmodern visdiktning och visdiktning under perioden 1850–1950. Vislyriker i stormaktstidens Sverige (2024) var den första delen av fyra planerade, i en skriftserie om vislyrik i 1600-talets Sverige.