Goethe fick av en dam höra vad hon tyckte om Valfrändskap: »Jag kan då rakt inte gilla den boken, herr von Goethe; den är verkligen omoralisk och jag råder inget fruntimmer att läsa den.« Heinrich Laube beskriver Goethes reaktion: »Därpå satt Goethe tyst och allvarlig en stund och sade till sist med stark känsla: Det smärtar mig, det är ju min bästa bok.«
Valfrändskap är historien om äktenskapet mellan Edvard och Charlotte. De bor på sin lantegendom och sysselsätter sig med att ordna landskapsparker. När Edvards vän, Kaptenen, anlitas för att hjälpa till i arbetet förändras det gifta parets relation. Och då Charlottes niece Ottilie också anländer förändras fullständigt förbindelserna för dem alla. Kaptenen tar över landskapsarbetet, Ottilie tar över hushållet. Ordet valfrändskap myntades först inom kemin för att beskriva hur vissa föreningar upplöses och nya bildas. I romanen ställs de mänskliga lagarna parallellt med de naturvetenskapliga. De båda parens öden framstår i den meningen som oundvikliga. Valfrändskap anses av många vara Goethes yppersta verk, lika gåtfullt som svårklassificerbart.
Denna utgåva innehåller även Walter Benjamins klassiska studie Goethes »Valfrändskaperna«.
Litteraturvetaren Birgitta Holm har skrivit förord. Britt G. Hallqvist har översatt Valfrändskap och Carl-Henning Wijkmark har översatt Goethes »Valfrändskaperna«.