En ny fotobok av Jean Hermanson! Daniel Möller och Nils Petter Löfstedt har arbetat med Jeans tidsmässigt mest omfattande bildarkiv, från hans 32 år i stadsdelen Möllevången, Malmö. Det är även Jeans sista arbete, innan sjukdomen tog honom ifrån oss 2012.
Det här är fotografierna som han inte kunde sluta ta från sin balkong och ute i torgkvarteren. Bildarbetet har varit okänt för världen, aldrig tidigare publicerat. Foto-Sverige kan skatta sig lyckligt!
Det är dokumentärfilmsregissören Nils Petter Löfstedt som burit på tanken att slutföra Jeans stora Möllan-arbete. Alltsedan vännen och mentorn gick bort har det ofullbordade verket, som Jean tänkte mest på sina sista år i livet, kallat på Nils Petter. Tillsammans jobbade de med idéer om bildberättelsen, hur den skulle förmedlas. Men inget blev av detta.
Först när Nils Petter fick sällskap i arbetet så lossnade det. Författaren Daniel Möller tog med sig bilderna ut på torget för att helt enkelt höra vad folk tänkte om dem. Det slog gnistor direkt. Minnen, berättelser och känslor bubblade ur folk. De som såg Jeans Möllan-bilder satte omedelbart igång ett slags detektivarbete vars mål var att hitta människorna som porträtterats. Torghandlarna hjälptes åt, folkbokföring och andra arkiv undersöktes. Ett ljuvligt pussel började läggas. Medverkar i boken gör några av de som känner igen sig själva på bilderna, sina föräldrar, sina vänner och bekanta.
Nu äntligen kan alla uppleva mästerfotografen Jean Hermansons bilder från Möllan, ihop med folks minnen och berättelser från kvarteren!
Utdrag ur bokens introduktion: En ögonblicksbild som jag minns från en av de första kalla vårmorgnarna bland torghandlarna: Vi har nyss fått kontakt med Marwan, han är nyfiken och bläddrar med sina stora muskulösa händer bland papperskopiorna. Det tar inte lång tid förrän han börjar uttala namn från sin torghistoria: Bosse, Margit, Heidi, Bodil, Jef, Tim Jones, Ronny, Mogens. “Detta är lite före min tid, det är gamla bilder. Men jag är nog en av de som har stått här längst nu.” Han pekar på olika människor på torget, förklarar för mig och hojtar uppfordrande på några av dem. Snart har vi namn och telefonnummer, veckodagar och löften om när den och den ur den gamla generationen säkert dyker upp för att hälsa på gamla torgarkompisar. Vi visar bilder för flera intresserade och lyssnar på deras minnen. Amar berättar om sina gamla succéaffärer på torget och vad han investerade allt i. Hamza viftar in oss innanför sina grönsakslådor och visar på telefonen: en video på Tiktok av klipp från Jeans och Torgnys film Kärlek och vilja, med musik och text på arabiska. Han intygar lyckligt: “Detta är livet, detta är Malmö! Detta är mitt liv! Jag älskar Möllevången.” Nils Petter håller fram papperskopiorna, fångar Hamzas blick och förklarar att det är samma fotograf. Hamza ser tvivlande ut, granskar det översta fotografiet i lådan. Nils Petter pekar upp mot Jeans gamla balkong: “Han bodde där!”