”– Men jag vill icke ångra, att jag räddade henne, tänkte Helga, jag vill visa dem som tviflat, att för ett sexton års barn kan icke allt vara förloradt därför att det är en flicka bara, det nya lif hon började i dag skall icke tyngas eller fläckas af det förflutna. Hon mindes flickans egen stora hopplöshet, och hennes hjärta reste sig mot den dom, som låg öfver hennes kön, och som alltid och evigt nekade dem upprättelse, som fallit.

Det ena minnet efter det andra steg upp för Helga, af kvinnor, som knäckts en gång, sjunkit och blifvit borta, och minnena lade sig öfver hennes hjärta, men hjärtat kände sig starkt nog att bära dem.”

Få svenska kvinnogestalter fortsätter att engagera och provocera i lika hög grad som Elin Wägner (1882-1949), få har varit lika mångsidiga och lika tydliga i sina ställningstaganden både i sin person och i sitt verk. Författaren, journalisten och feministen Wägner var aktiv i kampen för kvinnlig rösträtt, var med och grundade Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad 1925 och blev som andra kvinna efter Selma Lagerlöf invald i Svenska Akademien 1944. Helga Wisbeck utkom för första gången 1913.