Bo Bergmans brev till Maria Almqvist, som här publiceras för första gången, vittnar om en ömsesidig kärlek mellan två unga människor som möttes 1888 och förblev varandra nära tills de avled på 1960-talet. Maria gifte sig aldrig utan ägnade livet åt barn med funktionsnedsättning, främst i Lund. Bo berättar om sin skrivande vardag och förser henne med ironiska glimtar från Svenska Akademien.

Bara hos Maria, ”den tysta idolen i hela min konst”, kände sig Bo Bergman sedd sådan han var, utan hemligheter och skuggor. Mötet med henne förblev, sade han, det ojämförligt viktigaste i hans liv.