Vi är förflyttade till de nordöstra delarna av det Osmanska riket under åren 1877-78. Det rysk-turkiska kriget avtecknar sig mot horisonten. På landsbygden lever de armeniska bönderna i skuggan av den turkiska överheten. De trakasseras av kurdiska klanhövdingar och egenmäktiga skatteindrivare, hämmas av egna fördomar och inbördes kiv och grämer sig över sin oförmåga att göra något åt situationen. Men en dag anländer en ung kringresande handelsman, en smugglare, en dåre, och ett nytt hopp tänds.

Dåren skrevs 1879-80 och intar något av en särställning i den armeniska litteraturen. Raffis berättelse om sina hunsade och rådvilla landsmän är lika mycket en maning till handling och gemensamt motstånd som ett förebud om vad som väntar om inget förändras. I vardag som i krig skildrar han armeniernas utsatthet och försöker visa vägen till en ljusare framtid, där storpolitisk cynism och skral egoism inte tillåts diktera villkoren. Det är en flammande protest i ett folks historiska ödesstund, men samtidigt en smärtsam påminnelse om de 40 år av förföljelser, massdeporteringar och folkmord som skulle följa efter författarens död.

Romanen ges här ut för första gången på svenska, försedd med belysande kommentarer samt en längre introduktion till den historiska bakgrunden och Raffis författarskap.

*

Raffi, Hakob Melik Hakobian, (1835-88) räknas till en av de mest inflytelserika armeniska författarna. Hans böcker, i synnerhet de historiska romanerna, spelade en viktig roll i strävan efter att skapa ett självständigt Armenien vid tiden kring förra sekelskiftet.