Den inflytelserike men i dag förbisedde Bernhard von Beskow (1796–1868) blev ledamot i Svenska Akademien 1828, från 1834 dess ständige sekreterare. Han var mångsidig, flitig, plikttrogen, verkade i Gustaf III:s anda och gav stadga och upprättelse åt en då ifrågasatt och vacklande institution. I denna levande minnesteckning med glimtar ur umgängeslivet i Stockholm och på den Beskowska släktens herrgårdar ger oss Per Wästberg det första fördjupade porträttet av företrädaren på stol 12. Beskows beläsenhet i världslitteraturen, pragmatiska kulturdiplomati och odogmatiska humanism fick avgörande betydelse för det litterära livet i Sverige under fem decennier i mitten av 1800-talet.