I sin text En andeskådares drömmar, i ljuset av metafysikens drömmar (1766), djupdyker Kant i metafysiken och det övernaturliga. Om detta säger han bland annat: "Från förklaringen på vad som innefattas i begreppet 'en ande', är steget ännu utomordentligt stort till antagandet att sådana naturer verkligen existerar, ja att de överhuvudtaget är möjliga."

Denna förhållandevis korta essä är en tankeväckande undersökning av andevärlden i samband med en undersökning av Emanuel Swedenborgs spiritualistiska påståenden. Om denne skriver han bland annat: "Denne skriftställares stora verk består av åtta folioband fulla av vanvett."

Kant nämner fall av andesyner, omtalar detta med hoppet och tron på ett liv efter döden samt detta att människan gärna vill tro på andar; att man inbillar sig se saker. Men gällande detta att faktiskt se och ha erfarenhet av andar säger han tämligen bestämt: "[att] det mänskliga förståndet har inte tillräckligt starka vingar för att det skulle kunna klyva så höga moln som dem, vilka döljer den andra världens hemligheter för våra ögon och åt de vetgiriga, som så ivrigt försöker skaffa sig kunskap om densamma."

Är man intresserad av gränslandet mellan filosofi, psykologi och andlighet lär denna skrift vara av intresse. Man kan med fördel även läsa Schopenhauers essä Andeskådning (1851) som i hög grad berör samma ämnesområde, utan att vara en upprepning. Även den läsare som endast bejublar spökerier, lär finna En andeskådares drömmar intressant.

Efraim Briems översättning har dammats av och varsamt redigerats och bearbetats.