Efter nittiosex dygn befann jag mig i Valparaiso i Chile. Då hade kriget brutit ut och där gick tvåtusen tyskar arbetslösa. När lasten lossats blev det avmönstring.

Vad gör man i Chile utan jobb och utan chans att få hyra? Jo, man gör som min kompis Karl Gustafsson från Höganäs, man luffar tvärs över den sydamerikanska kontintenten till Buenos Aires, en sträcka på trehundra mil.

I Buenos Aires sökte jag upp shippingmaster Tommy Moore, en hardhitter av värsta slag. Efter några veckor var jag ombord på barken Glenesk av Farsund och hamnade efter nittioen dygns resa i Cherbourg, mitt under brinnande krig. Där var det inga svårigheter att få hyra. Jag mönstrade för trippen i den engelska stimbåten Domira av Glasgow och fick fvem pund i hyra för två dygns resa till Glasgow.

Men i krig kan allting hända och efter några resor med engelska båtar, bland annat en tripp till Casablanca, befann jag mig ombord på tiotusentonnaren Enfield från Newcastle-on-Tyne på resa till St Nazaire med kol. Ubåtskriget hade skärpts och man skrev den 4 november 1915. Cirka tjugo mil från Folkstone small det och alle man fick gå i båtarna. Hela besättningen blev bärgade av av engelska minsvepare. En del, däribland jag själv, fick dock en simtur i Engelska kanalen.

Ur berättelsen ”Hur man blir ägare till en ratt” av Oscar Charlie Törnqvist.

Saltstänkta berättelser har i decennier mött läsaren under vinjetten ”Kring kajutlampan” i Sjöfartstidningen. Flera volymer är sedan länge slutsålda. Här samlas de bästa historierna. Som bonusläsning presenteras också ”Befaren jungman” – en nyskriven novell i göteborgsk varvs- och hamnmiljö av Kristian Wedel.