När På marmorklipporna gavs ut i Tyskland strax före andra världskrigets utbrott 1939 var det många som förvånades över att romanen hade lyckats passera den totalitära statens hårda censur. Sedan dess räknas den till en av den tyska 1900-talslitteraturens klassiker både som allegorisk motståndsroman och en vändning i Ernst Jüngers författarskap.

Handlingen är förlagd till ett idylliskt landskap, där ondskan och brutalitetens slumrande krafter hotar tillvaron för huvudpersonen och hans bror, vilka har dragit sig tillbaka för botaniska och litterära studier i ett eremitage beläget på marmorklipporna ovan staden Stora Marina.

Mot bröderna står den fruktade överjägmästaren, en jovialisk men brutal härskarnatur som lånar drag både av Stalin och Göring, och vars olycksbådande makt sakta sprider sig i det land som omger dem.

På marmorklipporna skildrar i drömska bilder en kulturs sammanbrott vilken kultur som helst och hur människovärdet ständigt hotas av våldets och den råa maktens lockelser. Som sådan kan romanen lika gärna läsas som en parabel över vår egen tid, som över Europa på andra världskrigets rand.