Katitzi växte upp i Sverige för inte alltför länge sedan, och var som vilket annat barn som helst. Hon bråkade med sina syskon och lekte med sin hund, hon var snäll ibland och dum ibland precis som alla andra. Men trots att hon var som vem som helst så fick hon inte gå i skolan, inte bo i hus eller ens stanna särskilt länge på samma plats utan att bli bortkörd bara för att hon var rom. Till alla barna säjer jag: Jag tycker du ska läsa den här boken! Till alla mammor och pappor säjer jag: Någon har sagt: Barn är renhjärtade och därför är de klarsynta och därför har de inga fördomar. Men ändå en dag finns fördomarna i deras hjärtan. Och jag undrar vem har satt dit dom? Är det du? Jag tycker du ska läsa den här boken! Beppe Wolgers Katarina Taikons okuvliga styrka lever vidare i Katitzi, som går sin egen väg redan på barnhemmet. Ingen av dem sänker någonsin blicken; båda lyckas använda sig av ilskan över den egna utsattheten. /UNT Det finns också mycket glädje och kärlek mitt i vardagsrealismen. Och hela tiden är Katarina Taikon på de svagas sida, alldeles oavsett om de talar romani eller inte. /SvD