Gustaf Fröding fortsatte att utvecklas genom hela sitt författarskap. Han upphörde aldrig att experimentera med språket. Hans senare produktion blev alltmer filosofiskt inriktad, med dikter om bl.a. teologiska problem. Under sin tid på Uppsala hospital (1898-1905) skrev han den experimentella diktsviten Mattoidens sånger, som rönt långt större uppskattning i våra dagar än då den gavs ut kort efter hans död 1911.

Diktsamlingen Reconvalescentia skrevs 1908 och utkom postumt 1913. Den skrevs således under hans sista år i livet.