Stänk och flikar (1896) var den tredje och märkligaste av Frödings diktsamlingar och beträffande lidelse och djup förmodligen det betydelsefullaste av alla hans verk.

Ditintills hade Fröding, under de fem flydda åren, blivit i det närmaste folkkär genom sin humor. Fröding hade dock i ensamhet, sjukdom och själsstridder funnit denna bild problematiskt. Han lär ha upplevt att han nu måste få fram den underskattade och förbisedda sidan av sitt väsen – en uppgörelse. Det djupaste i dikterna är den stämning och själsutveckling han upplevde. Bekännelsedikterna utgör också exempel på detta. Parallellt finns det ljusa dikter, utopier. Sammantaget är dock samlingen djupare, rikare, starkare och intimare än någon föregående.