Med Ormmänniskan tar Andersson det första steget på vägen mot vad han kallar ”drömmandet och den stora kärlekssången”. I en medvetandegjord verklighet, som har sitt ursprung i ett både drömt och återerinrat Mexiko, väver han samman dödslängtan och erotisk drift med livslust och sinnesdeprivering till en cykel av självbekännande dikter, eller ”biktpoem”, som har till syfte att befria både sig själva och nedskrivaren från förnuftets och känslornas begränsningar. ”Ormmänniskan är min livsbekännelse – ett diktverk som tagit mig över 20 år att slutföra. Resan, både den inre och yttre, är nu över. Jag ser inte längre, jag ses. Jag hör inte längre, jag hörs. I bilden som bleknar, i ekot som avtar, stannar jag kvar för att livet ska kunna gå vidare...” John Douglas Andersson John Douglas Andersson är född 1965 i Dalsland. Med undantag för skrivandet utgör Anderssons levnad en flyktig om än intensiv historia, via bohemliv i Stockholm, kortvarig självexil i USA och Mexiko under vilken hans sinnevärld förändrades i grunden, ett liv på drift i Västsverige, familjeliv i Göteborg, fram till hans idag något tillbakadragna tillvaro på den dalsländska landsbygden.