När Albin satt med mamma och mormor och tittade i ett fotoalbum pekade mormor på en bild av Albin som bebis, skrattade och sa:
Titta, Albin hade allt en stor liten näsa redan då. 
En stor liten näsa, tänkte Albin. Redan då? Menade mormor att han hade en stor näsa nu också? Och i så fall, hur stor?
De kommande dagarna snurrade frågorna i Albins huvud. Och det kändes som om näsan växte. Snart skulle han behöva köra näsan i en skottkärra, så stor som den var!

Hur känns det när man tror att man inte är som alla andra?  Om man tror att alla omkring en, syskon, föräldrar, kompisar och klasskamrater tycker att en själv är lite annorlunda. 

Det här är en berättelse om att få syn på sig själv, och om att förstå att varje människa är unik.