Uppvuxen i ett bondehem i Vinköls socken väcker en språkvetare sina minnen från barndomen till liv. Han skildrar den lantliga miljön, med dess vardagssysslor och även den egna skolgången. Framför allt ges dock en bild av hur genuin skaraborgska lät på det ännu ’oförstörda’ 1940-talet, med mängder av fraser hämtade ur omgivningens liv och tal. Genom analyser av skillnaden mellan dialekt och riksmål täcker författaren upp långt mer än vad som erbjuds i den rikhaltiga sorteringen av uttryck ur vardagen. En krydda tillsätts i form av ett antal väl anpassade västgötahistorier av varierande ursprung. Slutkapitlet ägnas åt funderingar kring det västgötska folkspråket och dess fortlevnad med ett ’äreminne’ över äldre språkforskare som har kastat ljus över våra dialekters särart. Som en varm och personlig skildring av ett liv och ett språk från en svunnen tid, utgör boken ett gediget stycke västgötsk kultur-historia.