I denna volym presenteras fem dramer som August Strindberg aldrig färdigställde.

Holländaren (1902) existerar i form av ett relativt omfattande fragment, och har därför framförts. Pjäsen, som anknyter till myten om den flygande holländaren, uppvisar tydliga influenser av Richard Wagners gestaltning av berättelsen.

Valborgsafton på Fagervik (1902) skildrar två bekanta från forna dagar som åter träffas och inleder en sångarstrid.

Homunculus (troligtvis 1904) anspelar på den lilla människoliknande varelse som alkemister trott sig kunna skapa. Dramat – en historia om en journalist – omarbetades till novellen ”Anden i flaskan”.

Starkodder Skald (1906) var ett försök att dikta in det egna skaldeödet i fornnordisk ram.

Toten-Insel (1907) – vars titel anspelar på Arnold Böcklins målning ”Dödens ö” – bjuder en vision av den första etappen efter döden.