När, hur och varför har det ansetts berättigat i Finland och Sverige att inskränka en vuxen individs politiska, civila eller sociala rättigheter pga. hans eller hennes konsumtion av alkohol/droger? Vad kan tvångsvården av missbrukare berätta om marginaliserade medborgares rättigheter och skyldigheter? Vilken har kommunens roll varit i utformandet av medborgarnas möjligheter att påverka sin egen livssituation? Detta är grundfrågorna i denna bok som tar avstamp i en historisk jämförelse mellan de sex städerna Kotka, Lahtis och Tavastehus samt Norrköping, Västerås och Växjö. Undersökningen spänner över mer än sex decennier. Den tar sin början i 1930-talets depression, studerar sedan andra världskrigets effekter på den lokala missbrukarvården, följt av efterkrigstiden då välfärdsstaten byggdes och etablerades, för att slutligen se på vilket sätt nyliberalismens era och 1990-talets krisår påverkade missbrukarvårdens kvalitet, innehåll och tillgänglighet med utgångspunkt i missbrukarnas sociala och civila rättigheter.