När Nikolaj Tjikildejev blir sjuk tvingas han lämna sitt arbete som servitör i Moskva och återvända till den by där han växte upp. Tillsammans med sin hustru Olga och deras dotter hoppas han finna ett enklare och billigare liv på landet. I stället möts familjen av en tillvaro präglad av trångboddhet, hunger, smuts och hårt arbete – en värld där varje kopek räknas och där utsattheten sätter människor mot varandra.

I Bönderna skildrar Anton Tjechov landsbygden utan romantik. Här finns ingen idyllisk föreställning om det enkla livet nära jorden, utan ett samhälle där fattigdom, alkohol, våld och brist på framtidsutsikter formar människornas vardag. Samtidigt vägrar han göra sina gestalter till symboler eller typer. De är motsägelsefulla, ömsinta och grymma, generösa och själviska – människor som försöker överleva under villkor som lämnar mycket litet utrymme för värdighet.

När berättelsen publicerades 1897 väckte den stor uppmärksamhet genom sin osentimentala bild av det ryska bondelivet. Tjechov, själv sonson till en livegen, hade under sina år som läkare och samhällsengagerad författare kommit nära den ryska landsbygdens verklighet. I Bönderna förenar han denna erfarenhet med den psykologiska precision och återhållna medkänsla som blivit kännetecknande för hans prosa. 

I översättning av Carl Gustav Martinsson.

ANTON TJECHOV [1860–1904] var rysk författare, läkare och dramatiker och räknas till den moderna novellens och teaterns stora förnyare. I sina berättelser och pjäser utvecklade han en litteratur där det avgörande ofta sker under ytan: i vardagen, tystnaden och de möjligheter som aldrig förverkligas. Hans sena prosaverk förenar psykologisk skärpa med en allt mörkare blick på det ryska samhällets sociala motsättningar.