Ett av teaterhistoriens stora dramer – om en värld som försvinner och en ny som redan har börjat.

Efter flera år i Paris återvänder godsägarinnan Ljubov Ranevskaja till sitt barndomshem i Ryssland. Godset är skuldsatt och hotas av försäljning, men familjen har svårt att ta in vad som håller på att ske. I centrum står den berömda körsbärsträdgården – vacker, älskad och full av minnen, men också en symbol för en samhällsordning som inte längre går att rädda.

Affärsmannen Lopachin, son till en före detta livegen, föreslår en lösning: trädgården kan huggas ner och marken styckas upp till sommarstugor. För honom är det praktiskt och nödvändigt. För Ranevskaja och hennes bror Gajev är själva tanken närmast otänkbar. Medan de talar, minns och skjuter besluten framför sig fortsätter tiden att gå – och det nya Ryssland tränger sig allt närmare.

Körsbärsträdgården är Anton Tjechovs sista pjäs och ett av den moderna dramatikens mest inflytelserika verk. Här skildras en brytningstid där klass, pengar och makt håller på att omfördelas, men Tjechov gör aldrig historien till ett enkelt politiskt budskap. Hans gestalter är samtidigt komiska, sorgliga, självbedragna och djupt mänskliga.

Det är en pjäs om förlust, förändring och människans märkliga förmåga att hålla fast vid det som redan håller på att försvinna. Med sin blandning av humor och melankoli låter Tjechov ett helt samhälle träda fram genom vardagliga samtal, missade möjligheter och det avlägsna ljudet av yxor mot trä. I översättning av Jarl Hemmer.  

ANTON TJECHOV [1860–1904] var rysk författare, läkare och dramatiker och räknas till den moderna novellens och teaterns stora förnyare. I pjäser som Måsen, Onkel Vanja, Tre systrar och Körsbärsträdgården ersatte han den traditionella dramatiska intrigen med något mer svårgripbart och mänskligt: livets pauser, motsägelser och outtalade längtan. Hans inflytande på den moderna dramatiken är svårt att överskatta.

»Vilka författare influerade mig som ung? Tjechov. Som dramatiker? Tjechov! Som prosaist? Tjechov!« Tennessee Williams 

»Den moderna prosan börjar med Tjechov, Joyce, Conrad och James.« Joyce Carol Oates