Taklagsöl och Syndabocken, som är Strindbergs sista längre prosaberättelser, skrevs 1906 och publicerades först som tidskriftsföljetonger. "Strindbergs mest modernistiska verk i den berättande genren" har man kallat Taklagsöl. I novellen ligger en man på sin dödsbädd och rekapitulerar sitt liv i en enda lång monolog. Syndabocken är en småstadsskildring i Balzacs anda med atmosfär och förebilder hämtade från Lund. Båda berättelserna präglas av den religiösa problematik - bland annat frågan om skuld och straff - som sysselsatte författaren efter Inferno-krisen.