"Så är jag då ensam i världen; jag har varken broder, släkting, vän eller sällskap, ingen annan än mig själv."

Den ensamme vandrarens drömmerier blev Rousseaus sista verk, han hann inte ens fullborda det, men det har helt och hållet karaktären av en avslutning och avsked. Det är en slagen och bruten man som talar, en melankolisk drömmare som har dragit sig bort ifrån världen. Men Rousseaus promenader rymmer också naturbeskrivningar och botaniska exkursioner som är ingenting annat än poesi.