"Jag zoomade in Leos ansikte. De gröna ögonen kisade mot solen. Han tog en klunk öl och log mot mig. Jag rös till och visste vad som höll på att hända. Jag visste att jag var på väg att fastna i spindelmannens nät. Alla varningsklockor ringde..."

Lina är flickan som aldrig gråter. Pappas flicka. Duktig i skolan, duktig jämt, pålitlig, lojal. Men det kostar. Hon har ständigt en känsla av att inte räcka till, inte duga, vara annorlunda. Kan någon verkligen tycka om henne för hennes egen skull? Ibland blir det bara för mycket och hon vill helst slippa - slippa ta ansvar, alla krav, slippa bli besviken. Så enkelt, att bara ge upp...