SOCIALISMEN är det bästa av alla system men det faller på människans egoistiska natur. Så resonerar ofta de som förkastar möjligheten att bygga ett annat samhälle än det kapitalistiska: människan har ett biologiskt arv av själviska gener och aggressivitet som gör ett rättvist samhälle till en naiv dröm. I sin nya bok tar Göran Greider itu med detta påstående och tar med läsaren på en vindlande färd genom evolutionsbiologi och modern hjärnforskning. Han siktar en annan mänsklig natur: Vi är en samarbetande, solidarisk art som ännu inte funnit det samhälle som passar oss. Den solidariska genen är en ovanlig blandning av idéhistoriska utflykter, anspråkslösa dagboksnotiser och skarpa aforismer om klassfrågorna. Boken pläderar för en bredare diskussion om politik och engagemang än vad den samtida politiska debatten för närvarande erbjuder. Vi möter en annan Charles Darwin än vi vant oss vid och vi förstår varför den unge Karl Marx kanske är viktigare än den åldrade. Greider tar avstamp i biologin i jakt på utopiernas uråldriga ursprung. Hans debattbok handlar om det som kommer före och efter politiken: klass, utopi och den mänskliga naturen.