Nationalism och militarism erbjuder särskilt män en möj - lighet att få vara hjältar. Att ifrågasätta de fantasier som torgförs blir kränkande och ett hot mot denna möjlighet. Det är inte feminism som ökat ojämlikheten och skapat ett samhälle där många känner att de inte behövs. Feminism är tvärtom svaret. Linnéa Bruno insisterar på att sex utan exploatering och våld är möjligt. Att alla män kan och bör desertera från könskriget. Somliga har redan gjort det. Hösten 2017 till våren 2020 skrev hon ledare i Dagens etc och Nyhetsmagasinet etc. Tillsammans blir dessa texter ett idépolitiskt inlägg under vad Per Wirtén kallar vindkantringens år. Utsiktspunkten är systemkritisk feminism. Ur Per Wirténs förord: I blickfånget står människan, det nakna livet, vår gemensamma skörhet (...) Bruno tänker uppenbarligen inte vika sig för samti - dens motvind (...) En viktig poäng med hennes texter är att de hela tiden studsar mot den sociala verkligheten (...) Ur kritiken växer idéer om en bättre ordning.   Linnéa Bruno disputerade 2016 i sociologi i Uppsala med avhandlingen Ofridstid: Fäders våld, staten och den separerande familjen, och är nu verksam som lektor i barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet. Utöver det är hon ofta anlitad som föreläsare vid verksamheter som arbetar med kvinnofrid och barnfrid, skribent och aktivist. Linnéa Bruno satt i partistyrelsen för Feministiskt initiativ 2013-2017 och var riksdagskandidat 2014.