Albert Camus gav bara ut en novellsamling under sitt alltför korta liv. Hans romaner har blivit desto mer uppmärksammade, som Pesten och Främlingen. 1957 tilldelades han Nobelpriset i litteratur med motiveringen: För hans betydelsefulla författarskap, som med skarpsynt allvar belyser mänskliga samvetsproblem i vår tid. Tre år senare förolyckades han som 56-åring i en bilolycka på franska landsbygden.

Sin novellsamling gav han namnet Landsflykten och riket. Senast de gavs ut i Sverige var 1963. Samlingen innehåller sex noveller, olikheterna är slående. De är också skrivna vid helt olika tillfällen. De fyra första utspelar sig i Algeriet, som var en fransk koloni, där Albert Camus föddes och växte upp. Sedan förflyttas läsaren till både en konstnärslägenhet i Paris och en inbjuden ingenjör som tas emot i en liten stad vid Atlantkusten i Brasilien.

Introduktionen till novellsamlingen är skriven av Lena Kåreland, professor em. i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet.

Albert Camus föddes 1913 i Algeriet, en fransk koloni. När han var ett år stupade hans far i första världskriget och modern flyttade till fattiga kvarter i huvudstaden Alger. Tillsammans med sina två bröder växte han upp där med mormor. Som 17-åring fick han tuberkulos, som gav sig tillkänna även senare. På universitetet i Alger studerade han filosofi, blev journalist och debuterade som författare 1937, 24 år gammal.

Landsflykten och riket, hans enda novellsamlingen gavs ut 1957, samma år som han fick Nobelpriset i litteratur. I januari 1960 omkom han i en bilolycka.

Några av hans mest kända verk är Pesten, Främlingen, Myten om Sisyfos och Människans revolt.