”Pariskommunen” är ett av den vetenskapliga socialismens viktigaste verk, som i ljuset av Pariskommunens erfarenheter vidareutvecklade den marxistiska lärans grundläggande teser om klasskampen, staten, revolutionen och proletariatets diktatur. Pariskommunens existens kännetecknades av en period av politisk och social omvälvning där arbetarklassen i Paris tog kontroll över staden under några månader. Marx och Engels såg det som ett exempel på arbetarklassens försök att störta den borgerliga staten och skapa en ny samhällsordning. Kommunen krossades till sist av den franska regeringen, vilket resulterade i en blodig nedslaktning och repressalier mot dess medlemmar. Marx använde detta som ett exempel på klasskamp och det kapitalistiska systemets reaktion mot arbetarklassen när den försöker befria sig från exploatering och förtryck.