Den här boken tar sin utgångspunkt i hur det detaljerade och omfattande diagnos­system som utvecklats inom västerländsk internationell psykiatri successivt kommit att förändra vårt sätt att se på oss själva, våra identiteter och vår samtid.

Psykiatriska diagnoser genomsyrar i allt högre utsträckning våra vardags­liv. Inte sällan talas det i dagligt tal om psykiatriska diagnoser som om de existerade bortom det samhälle de speglar, den politik som förs och de intressen som för tillfället dominerar samtidsdebatten. Normalitetens gränser under­söker hur uppfattningar av subjektet och människan utvecklas och förändras i skärnings­punkterna mellan psykiatriska diagnoser, uppfattningar av identitet och sub­jek­t­ivitet, samtidsdiagnoser och samhällsutvecklingen i stort. Boken tar avstamp i introduktionen av den första DSM-manualen på 1950-talet i USA och fokuserar hur psykiatriska diagnoser utvecklats i USA och Europa. Det är främst denna utveckling som kommit att påverka synen på psykiatriska diagnoser i Sverige.

Normalitetens gränser vänder sig till psykologer, läkare och psykiatriker, liksom till skolpersonal, socialarbetare, kriminalvårdsanställda och personal inom vården, som i allt större utsträckning både påverkas av och påverkar diagnos­ticeringen av de människor som de möter i sitt arbete.