Med utgångspunkt i en av Edmund Husserls sista texter, Geometrins ursprung, utvecklar Jacques Derrida här en övergripande analys av fenomenologin med tonvikt på dess förståelse av historia och tradition. Det handlar om att med ledning av geometrin som exempel förstå hur sanning, mening och objektivitet kan uppstå, vidareföras och bestå genom historien.

Derrida intresserar sig framför allt för språkets och skriftens roll i denna process. Boken är på samma gång en presentation av fenomenologin och en kritisk granskning av dess förutsättningar. Ur de kritiska reflektionerna framträder flera av de teman som senare skulle utgöra den filosofiska dekonstruktionens hörnpelare: skriften, tidsligheten, närvaron, spåret och skillnaden. På så vis utgör texten också en unik brygga mellan dessa två centrala tankeströmningar.

Derridas analys publiceras här tillsammans med Husserls artikel, båda i översättning av Hans Ruin, som också skrivit en kort inledning.

Andra reviderade upplagan.