Det sena 1900-talet kan kallas för marknadens tid. Man skulle kunna beskriva det som att marknaden sprängde sina ramar och skapade ett nytt historiskt moraliskt rum. Hur gick det till och vad fick det för konsekvenser att marknaden som institution, ideal och metafor fick en central roll i det svenska samhällslivet?

Den nya marknadslogiken gjorde djupa avtryck i politiken, men den förändrade också människors vardagsliv, språkbruk och referensramar. I Marknadens tid analyserar femton framstående historiker olika beståndsdelar i händelseförloppen från 1970-talet och framåt. De visar att marknaden inte kan förstås som en monolit det har funnits flera olika marknadsbegrepp och visioner i omlopp som både samverkat och konkurrerat med varandra.

Författarna pekar på såväl historiska brytningspunkter som kontinuiteter längre bakåt i välfärdsstatens historia. Den historiska blicken avtäcker marknadsvändningens ofta förbisedda sociala, politiska och kulturella allianser, och belyser de tidvis stora skillnaderna mellan aktörernas avsikter och hur det sedan blev.