År 1873 inrättades Generalstaben en elit av särskilt utbildade officerare som skulle leda arméns utveckling av krigsplanläggning, mobiliseringsplaner och större övningar. År 1937 ersattes den med Försvarsstaben och Arméstaben, och 1994 etablerades dagens Högkvarter.

Generalstabsofficerarna har fortsatt att prägla stabernas arbete, och deras roll i försvaret under 150 år lyfts fram i denna bok. Författarna genomlyser hur generalstabskåren har utgjort en viktig grund i den högsta militärledningens förberedelser i fred och ledning i krig. Staben och dess bärande idé beskrivs, liksom dess internationella och svenska förhistoria.

Författarna belyser den svenska operativa ledningen från Gustav III:s tid och framåt med framväxten av försvaret av övre Norrland och tillsättandet av en överbefälhavare för Försvarsmakten. Även Generalstabens förhållande till regering, riksdag och en rad försvarsutredningar har ett givet utrymme i boken. Författarna diskuterar också militär samverkan med andra länder, liksom Generalstabens agerande vid några större säkerhetspolitiska kriser högst aktuella ämnen även idag.