År 1939-1944 skickades sjuttio tusen barn från Finland till Sverige för att skyddas från kriget. Femton tusen av dem blev kvar. Det har skrivits mycket både om och av krigsbarn och deras släktingar. Men behovet av att denna mörka del i vår historia inte ska tystna är fortfarande stort, och de sår som ärvts av generationer är svåra att läka.

I antologin Ett hav emellan berättar både krigsbarn och deras ättlingar. För flera av dem är detta första gången de avslöjar någonting om sin uppväxt. Skam är ett återkommande begrepp i vittnesmålen och livshistorierna. Skammen över att vara finsk, över att ha fått vistas i Sverige och undkomma krigen skammen över att alls skämmas.

Läsaren får ta del av resan över till det nya landet, mötet med det nya obegripliga språket, av berättelsen om goda nya hem och om dåliga. Om återvändandet till det tidigare hemlandet, till efterkrigstidens fattigdom, arbetslöshet och stupade fäder, som mötte många som åkte tillbaka. Det är en berättelse om rotlöshet, men också om tacksamhet över att ha fått växa upp utan krig, och över att ha fått chansen till ett bättre liv.

"'Ett hav emellan' är en viktig bok ur flera aspekter. Dels därför att krigsbarnen fått berätta om sina egna upplevelser, dels därför att deras liv i Sverige snart är på väg att glömmas bort." Katolsk Magasin, Ingemar Andersson