jag tänker på och skriver om mina tidigare sällskapsdjur
att dom var så många
att vi hade det så fint
att det inte var så många
egentligen
när det kommer till kritan
att det var några fåglar hit och dit
men inte så mycket mer
men det är bara det
att det kändes så
att det kändes så många
för att det var ett sånt himla sjå med var och en
ett sånt oerhört arbete med var och en
för att hålla alla på ett någorlunda trivsamt humör
för att dom skulle känna sig hemma
känna sig nöjda och glada
en sån krävande insats
för att dom skulle få mat och dryck
tak över huvudet
åtminstone kunna överleva
åtminstone det
men det gick ju inte
det gick ju bara inte