Morbror Torsten pratade alltid om människors förehavanden i termer av att ”bära sig åt”. Personer bar sig alltid åt på olika sätt, vilket antydde att det var något suspekt över det hela. Vilket det oftast var.
Här har vi en brokig samling texter, där var och en bär författarens signum: dikter och aforismer, dårnotiser, nyfikna essäer och miniatyrer. Genom att spegla sin samtid, och i ny belysning avporträttera Hemingway, Kafka, Taube, Steinbeck, James Joyce, Falstaff Fakir, Olle Adolphson, Mary och Percy Shelley samt Strindberg, har Jan Sigurd med Hjärtats parlör författat ett slags självbiografi som varken räds det burdusa skämtet eller tillvarons bråddjup.