När svenska och ryska armén drabbade samman den 28 juni 1709 hade det stora nordiska kriget pågått i nio år. Fram till dess hade svenskarna varit framgångsrika, men vid Poltava, i nuvarande Ukraina, gick allt fel. De ryska styrkorna var överlägsna, överraskningsmomentet gick om intet och ordergivningen var oklar. Över hälften av de svenska ryttarna och fotsoldaterna förlorades. Resten av den svenska fältarmén hamnade i rysk fångenskap, och en stor del av dem skulle aldrig återvända hem. Snart låg den svenska stormakten i dödsryckningar.

Historikern Olle Larsson berättar om upptakten till det avgörande fältslaget som skulle bli ett av Sveriges värsta militära nederlag. Katastrofen vid Poltava skulle bli en vändpunkt med långtgående konsekvenser.