Vad kan få en människa att döda den person som står honom allra närmast, skära ut offrets hjärta och fly med det fuktiga organet genom ett frostigt landskap?

Tre av Christina Hesselholdts (f. 1962) första fyra böcker bildar en trilogi. Titlarna utkom 1991 (debuten med Köket, gravkammaren & landskapet), 1993 (Det dolda) reps. 1997 (Utsikten), och 1999 utgavs de i Danmark i en gemensam volym som betitlades just Trilogin. Nu kan vi för första gången läsa detta starkt koncentrerade mästerverk på svenska i översättning av Jonas Rasmussen.

Mamman dör och pappan tar kort därefter sitt eget liv. Ensam kvar är sonen Marlon. I Trilogin borrar Hesselholdt skoningslöst i människans komplexa inre – hur trauman påverkar våra val, våra relationer och vårt handlande genom hela livet – men detta helt utan att psykologisera. Stilen är saklig och objektivt registrerande. De tre romanerna är mycket koncentrerade, stilistiskt stramt hållna och språkligt exakta, vilket var karaktäristiskt för det danska 90-talets nya generationen prosaister. Författaren löser upp romangenren genom att reducera en kronologisk berättelse till scener som bildar den slags mosaik som läsaren får ta del av.