UKON återvänder äntligen till poesin, efter ett uppehåll på ett drygt decennium. Den nya diktsamlingen Jag är ingen mördare riktar blicken mot det orimliga, i livet och utsagorna om det. ”Jag har personligen aldrig använt mig av någon atombomb” försäkrar poeten och fortsätter: ”I morse mördade jag ingen, ingen innan lunch, ingen på eftermiddagen”. Okej, vi tror dig. Men varför upplever vi ett sådant obehag när någon ivrigt försvarar sig mot saker som ingen anklagat honom för?

Jag är ingen mördare är skriven med lika delar förtvivlan som gott humör. Det handlar om våld, åldrande och dödsdrift. Det handlar om mamma, halvfabrikat och oförmodade perspektivförskjutningar.

"Tänk om alla jag känner dog och ingen längre visste vem jag var.

Tänk om jag blir förlamad och stum och blind och döv samtidigt.

Tänk om jag hade en siamesisk tvilling och den andre var en psykopatisk massmördare.

Tänk om jag var tvungen att stiga på en liten ranglig, överfull båt utan flytväst och åka rakt över havet.

Tänk om jag skulle försvinna ned i ett hål och hålet försvann.

Tänk om jag blir exakt en dag äldre för varje dag som går."